abstractright abstractright
Nyheter

Från positionskarta till 3D-stadsmodell

Sito-anställda Oskari Liukkonens diplomarbete ”Kuntien paikkatiedon polku kantakartasta 3D-kaupunkimalliin” ingår i Kommunförbundets och BuildingSmarts 3D-stadsmodellprojekt (KM3D). Arbetet resulterade i en anvisning för kommunerna om hur man går från positionskarta till stadsmodell.

Kommunförbundets lokala arbetsgrupp startade KM3D-projektet i samarbete med BuildingSmart för att undersöka 3D-stadsmodelleringens status, utveckling och standardisering i Finland. Projektet är koncentrerat särskilt på undersökning av den öppna CityGML-stadsmodellstandarden och dess lämplighet som en nationell 3D-stadsmodellstandard i Finland.

CityGML är en av Open Geospatial Consirtium (OGC) godkänd öppen nationell standard för lagring av 3D-stadsmodeller och dataöverföring. Vilket gör det möjligt att fastställa de viktigaste topografiska platsernas geometriska, topologiska, semantiska och visuella egenskaper i stadsmiljön, i fem olika detaljnivåer (Level of Detail, LOD).

Tyngdpunkten i utvecklingen av CityGML har varit att skapa gemensamma begrepp för semantiska egenskaper, konstruktioner och klasser för 3D-stadsmodellens objekt. CityGML:s semantiska egenskaper skiljer den tydligt från geometriska 3D-stadsmodeller. Semantiken möjliggör användningen av CityGML-stadsmodeller och utöver visualiseringen kan den även användas i många olika tillämpningar samt vid planerings-, analys- och simuleringsarbeten, berättar Oskari Liukkonen.

– Målsättningen för mitt diplomarbete var att skapa anvisningar för hur kommunerna kan gå över till en CityGML-baserad 3D-stadsmodell, och vad som bör beaktas i övergångsprocessen. Målet var att förklara hur 3D-stadsmodellens dataöverföring, produktion, underhåll, administration och validering ska genomföras, och vad som bör beaktas i de redan befintliga arbetsprocesserna för platsdata, så att användningen av 3D-stadsmodellen blir lönsam och hållbar på längre sikt, fortsätter Oskari.

Anvisningarna som diplomarbetet resulterade i består av fyra steg:

  1. 3D-stadsmodellkunskap,
  2. Fastställande av behov och användningsfrekvens,
  3. 3D-stadsmodellens uppbyggnad och dataöverföring
  4. 3D-stadsmodellprocesser – produktion, underhåll, validering och administration.

För att 3D-stadsmodelleringen ska bli lönsam och hållbar på längre sikt, bör kommunerna beakta åtminstone slutsatserna i följande fyra anvisningar:

  • Kommunerna bör skaffa nödvändig 3D-stadsmodelleringskunskap,
  • 3D-stadsmodelleringen bör grundas på behovsbaserad användarfrekvens,
  • Produktion och underhåll av 3D-stadsmodellen bör baseras på standardiserade datainsamlings- och modelleringsprocesser, som möjliggör åtminstone halvautomatisk produktion av en 3D-stadsmodell baserad på användarfrekvens.
  • 3D-stadsmodellens underhåll, administration och dataöverföring bör vara planerad innan 3D-stadsmodellen produceras, och den färdiga modellen ska kunna integreras i redan befintliga arbets- och tjänsteprocesser.

– Det mest intressanta i arbetet var ett mycket aktuellt ämne. 3D-stadsmodellerna samt deras användning och utveckling är mycket viktiga steg mot digitaliserade smarta städer (Smart Cities). Smart City-tänkandet kräver en stadsdatamodell i bakgrunden, med vars hjälp Smart City-funktionerna kan styras genom att informationen som skapas i Smart City sparas och uppdateras.  Det svåraste i diplomarbetet var att begränsa forskningens målsättning och område, eftersom 3D-stadsmodellerna hade kunnat undersökas ur många olika synvinklar, utvecklar Oskari.